Skärpt kemikalielag, bättre tillsyn och ett center för att få producenter och konsumenter att byta ut farliga ämnen. Det föreslår regeringens utredare efter flera dricksvattenskandaler. Men en lagskärpning måste gå via EU och kan ta minst fem-tio år.
Tar tid
Regeringens utredare Göran Enander anser att kemikalielagstiftningen bör skärpas, bland annat så att även ämnen som finns i låga koncentrationer eller små mängder ska registreras. I dag går de “under radarn”.
– Det är det viktigaste förslaget, men också det svåraste att genomföra, säger Göran Enander till TT.
Svårigheten beror på att kemikalielagstiftningen bygger på EU-lagstiftning, och där tar förändringar tid, inte minst för att miljö- och industriintressen ofta går på tvärs.
– Vi pratar säkert om storleksordningen fem-tio år, säger Göran Enander.
I väntan på ny EU-lagstiftning vill han inrätta ett Centrum för substitution. Ett sätt att på frivillig väg driva på för att producenter och konsumenter ska byta ut farliga ämnen mot mindre skadliga.
Bättre tillsyn
Ett annat förslag är att ta ett större samlat grepp för att “få till en fungerande tillsyn”.
– Vi har många anläggningar som läcker PFOS och PFAS ner i grundvatten. Man måste göra åtgärder för att minska det, säger Enander.
Att PFAS kunnat förorena dricksvattentäkter beror främst på att kemikalierna använts i brandsläckningsskum. Så var det exempelvis i Tullinge i Stockholms län och Kallinge i Blekinge, där man tvingats att ta vattentäkterna ur bruk. I Uppsala och Halmstad kunde de däremot renas, vilket i det förra fallet kostar kring tio-tolv miljoner kronor per år, enligt Enander.
– Det ska vara ett ansvar på den som sätter en produkt på marknaden att den är säker. Men vi har ännu inget tillräckligt starkt regelverk förutom när det gäller de allra starkaste kemikalierna, sade miljöminister Åsa Romson (MP) när hon tog emot utredningen.
