Debattartikel
Det måste få kosta att få ett avloppsvatten som är fritt från läkemedelsrester och kemikalier. Det skriver läkarna Sven Langworth och Bertil Hagström i en replik.
EU-kommissionens förslag till ett nytt avloppsdirektiv innebär stora kostnader med liten miljönytta för svenska kommuner, skriver företrädare för SKR och Svenskt Vatten på debattsidan (16/2).
Den bärande tanken bakom direktivet är att på sikt förbättra miljön i våra alltmer förorenade sjöar och hav genom långtgående krav på avloppsrening. Främst gäller det att minska utsläpp av kväve och fosfor, men också av kemikalier och läkemedelsrester. Utsläpp av kväve och fosfor till Östersjön och våra insjöar och vattendrag orsakar redan idag enorma problem genom övergödning.
SKR med sin branschorganisation Svenskt Vatten skriver som om avloppsdirektivet är riktat mot just Sverige och påpekar att 80 procent av miljölagstiftningen kommer från Bryssel. EU-förslagen inte är anpassade för svenska intressen, menar man. EU-förslagen är naturligtvis inte anpassade till något land alls utan till EU. Förhållandena är olika för EU:s länder, men alla kommer att få se över sin hantering av avlopp.
När det gäller många läkemedel, men också kemikalier, återfinns rester av dessa i Sveriges största dricksvattentäkter Vänern, Vättern och Mälaren (SLU-rapport 2021). Många läkemedel är svåra att bryta ner och påverkar vattenlevande organismer och anrikas i näringskedjan. Det gäller flera vanliga läkemedel såsom smärtstillare, främst diklofenak, antidepressiva och ångestdämpande medel. Även PFAS-ämnen förekommer i nivåer som överskrider miljökvalitetsnormen i samtliga de tre största sjöarna. PFAS har använts i brandskum men också i till exempel textilier.
Landets reningsverk har idag ingen skyldighet att eliminera läkemedel, trots att de skulle kunna rena vattnet mycket bättre än vad som görs i dag. Läkemedelsrester passerar ofta rakt genom reningsverken. Pilotprojekt med förbättrad rening genom användning av filter med aktivt kol pågår på flera ställen i Sverige. Resultaten har varit mycket goda med reningsgrad på 90–99 procent av de flesta läkemedelsresterna. Metoden med aktivt kol är dock dyr och finansieringen svår att klara av för kommuner och regioner. Här borde SKR glädjas åt att ekonomiska resurser kan komma från EU!
I sitt förslag till nytt avloppsdirektiv har EU-kommissionen nämligen ett krav på att den som förorenar våra vatten ska betala för avancerad rening av kemiska ämnen. Kommissionen föreslår en miljöfond som ska bidra till investeringar i avancerad reningsteknik. I sitt förslag vill EU-kommissionen också införa ett krav på långtgående kväverening.
Det är förvånande att två så tunga aktörer som SKR och Svenskt Vatten till stor del avfärdar EU-direktivet som dyrt och med liten miljönytta. Man menar att EU bortser från naturens egen kväverening och vill tvinga fram rening i norra Sverige där den inte behövs. Kanske är det så i skrivande stund, men varmare klimat framförallt i norr innebär ökade behov av kväverening även där. Svenska Miljöinstitutet (IVL) driver redan projekt i den frågan.
Kvävereningen skulle kunna komma att kosta Sveriges kommuner 3–5 miljarder kronor årligen enligt debattörerna och måste finansieras med kraftiga avgiftshöjningar på vatten och avlopp. Man bör väl då göra en avräkning för ekonomiskt stöd från EU:s kommande miljöfond, som rimligen borde bidra till investeringarna?
Vi är fullt medvetna om att EU-kommissionens förslag har brister och i en del fall kan vara svåra att genomföra. Men man måste väl ändå hålla med om att intentionerna är goda och att rejäla åtgärder måste vidtas för att inte totalt förstöra våra vattenmiljöer och riskera vår hälsa. Och att det måste få kosta!
Sven Langworth
leg läkare, docent, specialist i arbets- och miljömedicin
Bertil Hagström
leg läkare, med dr, specialist i allmänmedicin
båda adjungerade till styrelsen för Läkare för Miljön (LfM)
