LedarredaktionenDetta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.
Friskt, kallt, rinnande vatten direkt ur kranen är en lyx som de flesta svenskar tar för given. Att det är en lyx inser man först vid utlandsresor, där kranvattnet smakar simbassäng eller inte ens kan drickas. Vad jobbigt att tvingas koka allt vatten, eller bära hem tunga och onödiga plastflaskor!
In Sweden we have a sewage system, där vattnet är gott och jättebilligt.
Men svenskarna har kanske inte skäl att skryta så länge till. Under våra fötter finns ledningar motsvarande fem varv runt jorden, varav de flesta grävdes ner under rekordåren. Många reningsverk och vattenverk byggdes med statliga bidrag under samma period. Med en beräknad livslängd på 50-70 år börjar det nu bli hög tid att förnya dem.
Läckande, slitna ledningar leder till att mellan 16 och 25 procent av vattnet försvinner på vägen. Det är ett onödigt slöseri. Men att byta ut dem kommer att kosta.
Dessutom ställer klimatförändringarna till det. Förra sommaren tvingades ett fyrtiotal kommuner, från Skurup i söder till Haparanda i norr, att införa bevattningsförbud på grund av vattenbrist. Augustis häftiga skyfall i Gävleborg och Dalarna orsakade skador för en halv miljard. Både torka och översvämningar spås bli vanligare framöver, vilket ställer nya krav på dagvattensystemen.
En rapport från Svenskt vatten räknade år 2020 ut att kommunerna skulle behöva investera 23 miljarder kronor om året – i tjugo år – för att beta av underhållsskulden, och samtidigt bygga ut så att avlopps- och vattennätet klarar att försörja en växande befolkning. I dagsläget investeras 16 miljarder om året. Takten måste öka med 40 procent, om vi inte ska behöva vänja oss vid läckor och uppmaningar om att koka vårt kranvatten.
År 2020 betalade en normalvilla i snitt 7 800 kronor per år i avgift för vatten och avlopp. ”Taxorna kommer dock att behöva höjas kraftigt i framtiden”, konstaterar Svenskt vatten. Om höjningen också blir 40 procent skulle medelfamiljen i normalvillan se sin räkning stiga till nästan 11 000 kronor per år. Det blir kännbart.
Att höja hushållens avgifter är inget ett kommunalråd drömmer om. Att pengarna dessutom bokstavligen ska plöjas ner i marken, i stället för att förvandlas till något prestigeprojekt där man får posera i lokaltidningen med bandklipparsax, gör det än mindre lockande.
Men alternativet till att göra de nödvändiga investeringarna är fler magsjukeutbrott på grund av otjänligt vatten, en mer opålitlig vattenförsörjning och byggstopp för nya bostadsområden.
Avloppsfrågan är ingen skitsak.
