”Sveriges dricksvatten måste skyddas bättre”

Staten går inte tillräckligt långt när det gäller att säkra rent vatten. Vi vill ha tydligare och striktare regler mot hantering och utsläpp av särskilt farliga kemiska ämnen närmast vattenuttaget. Det skriver Anna Linusson och Jörgen Johansson, Svenskt Vatten.

Foto: Hasse Holmberg/TT

DEBATT | DRICKSVATTEN

Vattenskyddsområden är det starkaste skyddet för vattentäkter, men nästan en tredjedel av landets kommunala vattentäkter saknar sådana.

Nu har den flerårigt verksamma Dricksvattenutredningen lämnat sitt slutbetänkande om hur Sverige ska säkra framtidens dricksvatten. Frågan är otroligt viktig eftersom vi alla måste få vatten, varje dag och dygnet runt. Men det finns många utmaningar att möta.

Utredningen har gjort ett i huvudsak bra arbete och satt sig in i VA-verksamheternas problem och uppdrag. Svenskt Vatten har all anledning att välkomna många av förslagen. Vi håller exempelvis med utredningen om att de kommunala organisationerna liksom planeringen av vattenförsörjningen måste stärkas. Även klimatförändringarna kräver sitt och stora investeringar ligger framför många kommuner, där en faktor kan vara eftersatt underhåll på sina håll.

I Sverige har vi under senare år haft ett antal situationer som belyser svårigheterna med att garantera ett säkert vatten också i framtiden. I samband med brandsläckningsövningar inom försvaret har flera dricksvattentäkter förgiftats med högfluorerade ämnen, PFAS, som ingår i vissa brandsläckningsskum. Dessutom är flera grundvattentäkter förorenade med bekämpningsmedel. Utredningens förslag innebär krav på inrättande av fler vattenskyddsområden, vilket är bra. Det är dock viktigt att kraven som ställs på vattenskyddsområdet blir verkningsfulla och uppfyller sitt syfte, det vill säga att skydda vattnet.

Dessvärre underskattar utredningen hoten från de många farliga ämnen som används i samhället. Detta är ett stort och sammansatt problem. Kvaliteten på vattnet i vattentäkten påverkas av hur vi hanterar kemikalier, och klimatförändringarna kan öka problemen. Ökad nederbörd gör att mer mikrobiella och kemiska föroreningar transporteras till vattentäkterna och även mer organiskt material från skogs- och jordbruksmark. Detta ställer i sin tur högre krav på reningen vid vattenverken.

Från Svenskt Vattens sida saknar vi förslag om att staten inför generella regler mot hantering och utsläpp av särskilt farliga kemiska ämnen närmast vattenuttaget, i vattenskyddsområdets så kallade primära skyddszon. För vissa ämnen behövs generella, nationella förbud.

Brandskum med PFAS, bekämpningsmedel och även andra kemiska ämnen såsom bensin och olja ska inte få spridas nära dricksvattenuttaget. Farlig verksamhet så nära gör att dricksvattenproducenten knappt hinner reagera innan föroreningarna når fram till vattenverket eller sprids rakt ovanför grundvattentäkten. Bedömningen av riskerna ska inte göras lokalt och kräva uppdaterad expertkompetens i 290 kommuner. Ett generellt, nationellt förbud är en självklarhet för vissa ämnen och ska gälla överallt i landet vare sig du bor i storstad eller på en mindre ort. Människors hälsa måste vara lika mycket värd i hela landet.

Dessutom innebär klimatförändringarna att användningen av bekämpningsmedel riskerar både att öka och att nya medel introduceras. En nationell föreskrift med förbud kan uppdateras efter verkligheten och träda i kraft relativt omgående medan många hundra lokala beslut kräver en omfattande administration för att förändring ska komma till stånd.

Det behöver bli en bättre balans i politiken mellan livsmedelsproduktion och dricksvattenproduktion. Om man är för rädd att ställa krav på lantbrukare vad gäller minskad användning av bekämpningsmedel i närheten av dricksvattentäkter så riskerar man att långsiktigt underminera förutsättningarna för rent vatten. Både lantbruk, livsmedelsindustri, restauranger och konsumenter är betjänta av vatten fritt från föroreningar.

Vattenskyddsområden är det starkaste skyddet för vattentäkter, men nästan en tredjedel av landets kommunala vattentäkter saknar sådana. Ett skäl är att det ofta uppstår intressekonflikter när man vill använda marken till exempelvis industri, lantbruk eller bebyggelse.

Tyvärr uppdrog inte regeringen till Dricksvattenutredningen att lämna förslag om en rättssäker hantering av ersättningsanspråk för markägare som riskerar ekonomisk skada när starkare vattenskydd införs. Detta gäller exempelvis många jordbrukare men också annan verksamhet kan beröras. Laglig ersättning ska utgå till den som har rätt till sådan, men tyvärr innebär dagens system att beslut om eventuell ersättning inte tas förrän efter beslutet om vattenskyddsområde redan fattats, och alltför ofta i konfliktskapande domstolsprocesser. Vi är övertygade om att både kommuner, markägare och dricksvattenskyddet skulle tjäna på en merrättssäker tillämpning där eventuell rätt till ersättning avgörs i samband med att vattenskyddsområdet bildas och via en tydlig och neutral process till exempel via lantmäteriet.

Sammanfattningsvis behöver Sverige tydligare nationella regler än dricksvattenutredningen föreslår, för att klara av hoten från kemikalier mot vårt dricksvatten. Först då kan vi säkra dricksvattnet för framtiden.

Anna Linusson

vd Svenskt Vatten

Jörgen Johansson

vd Sydvatten och Svenskt Vattens expert i dricksvattenutredningen

Mer nyheter

Kontakta oss idag!

BRAVA Vattenrening finns och verkar i Stockholm och Örebro med omnejd och har kunder över hela Sverige. Vi har stor och bred kunskap om alla sorters vattenproblem och vattenkällor.

Genom att klicka på skicka medelande så godkänner du vår integritetspolicy, du kan när som helst skriva till oss för att ta bort dina uppgifter.