En färsk rapport från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) [1] visar att Sveriges största dricksvattentäkter – Vänern, Vättern, Mälaren och deras vattendrag – är förorenade av avloppsvatten med miljögifter som är svåra att bryta ner. Över 100 kemiska ämnen har analyserats – majoriteten var läkemedelssubstanser.

Vattenprov från 24 reningsverk, sjöar och tillförande vattendrag analyserades. Flera kemiska ämnen upptäcktes, bland annat diklofenak, nikotin, koffein, desvenlafaxin, karbamazepin, metoprolol, hydroklortiazid, lamotrigin och 17-β-östradiol. Koncentrationerna varierade från ett hundratal mikrogram till strax under några nanogram per liter i vattenverken. I sjöarna överskred 17-β-östradiol gränsvärdet på flera platser.

Läkemedelsrester från hushåll och sjukhus kan påverka fysiologiska processer hos såväl människor som djur när de kommer ut i naturen. Användningen av antibiotika och svampdödande medel kan leda till resistensutveckling hos mikroorganismer. Endokrint aktiva ämnen (till exempel östrogen och progesteronderivat) påverkar fiskars reproduktionsförmåga, och sekundärt hela ekosystem.

SLU-studien påvisar även skadliga kemikalier, inklusive läkemedelsrester, i dricksvatten. Koncentrationerna är låga (nanogramnivåer), men ändå oroande, eftersom många kommuners dricksvatten kommer från våra sjöar.

Landets vattenreningsverk har märkligt nog inga skyldigheter att eliminera läkemedelsrester. Trots att möjligheten finns passerar de rakt genom processen. Glädjande nog pågår det pilotprojekt med utökad rening i några kommuner, bland annat i Skåne och Uppsala. Lovande teknik finns med ozonrening och filtrering genom aktivt kol [2, 3].

Det pågår också arbete, både nationellt och på EU-nivå, för att införa ökad miljöhänsyn i läkemedelslagstiftningen och i regelverket om god tillverkningssed (GMP) [4].

De flesta regioner ställer miljökrav på de läkemedel som upphandlas via sjukhusen. Däremot har Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) inte den möjligheten när det gäller läkemedel för primärvården. Billigaste generiska läkemedel vinner upphandlingen oavsett dess miljöeffekter. Förskrivande läkare kan därmed inte välja det läkemedel som är bäst ur patient- och miljöaspekt. Regeringen vill nu se över möjligheten för TLV att ställa miljökrav vid subventionsansökningar [5].

För drygt 10 år sedan införde Läkemedelsindustriföreningen, Läkemedelsverket, Sveriges Kommuner och regioner, Region Stockholm, Apotekarsocieteten och Läkare för miljön tillsammans miljöinformation för läkemedel i Fass. Det har fått stort genomslag, särskilt för nyare läkemedel. Flera regioner har i dag integrerat miljöinformation i sina rekommendationslistor (exempelvis Janusinfo.se).

Det finns en hel del läkare kan och bör tänka på för att öka hållbarheten inom sjukvården. I skriften »Läkemedel och miljön« [6] har Läkarförbundets råd för IT, medicinteknik och läkemedel, Läkare för miljön och allmänläkarföreningen (SFAM) tagit fram information om en rad åtgärder som förskrivande läkare bör överväga för att minska miljöpåverkan från läkemedel.